Här höstmyser man så mycket man hinner. Det är kallt i Ö:botten. Varför packade jag bara en tjock tröja? Min logik sa att 5toppar/t-shirths behöver du och kanske en tunika.

Jag hinner inte med dessa väder-ändringar.  

Jag semestrar lite på hemma plan. Är hundvakt och hunden är nästan bättre på höstmys än jag. Han nosar sig under mina kuddar och "råddar" i soffan under filtarna. Han råddar min nyinköpta huppari som jag måst inhandla pga. kylan så nu är den full av hans hår. Men det gör inget allt i höstmysets gosandets tecken.

Sen går vi promenader och kikar på hotta Cockerspaniel honan han skulle vilja mysa med. Men hon springer snabbare än vinden. Ja sa åt honom att han inte ska deppa, hon är kanske bara blyg. Nu går vi hem tillbaka så ska du få en tuggben. Tröstäta lite.

Sen blev han glad igen och tyckte minsann min arm var lika söt som Cockerspaniel flickan. Jag tror inte syrran hunnit kastrera gose voffsen ännu. Tror jag ska rekommendera det.

Min mamma tycker inte om mitt nya hår. :) Jag tycker det är roligt. Jag ruskade om henne lite och sa oj va vi var kritiska här då. Sen fick hon ett nytt foto på mig som blond så hon skulle vänja sig. Sen skratta jag ett lite ondskefullt skratt för jag tycker om att göra tvärtemot. Så hon får oja sig lite och säga Nämen Maria.

Det väcker åsikter. Mommo sa "he blir nog bra". :) Vet inte vad det betyder. Följt av ett biblioteksbesök där jag träffa gammal barndomsvän som inte kunde förstå hur bra frissa jag har och hur väl håret klädde mig.

Man får öva sig i att strunta blankt i vad andra tycker. En vän sa då han varit och klippte sig då jag frågade om det blev bra? Så sa han. "Tjaa int vet jag. Helt okej det är väl inte jag som ska titta på det. Jag ser ju oftast inte mig själv. Det är det ju andra som gör."

Jag resonerar precis tvärtom det är mitt huvud och jag som ska trivas med hur barren ser ut. Ni andra får väl se ut precis hur ni vill. Man ska trivas i egna boet.

Så glad jag blir då folk mår bra. Då man kan njuta av vardagliga ting och skratta.
Jag vill att alla ska må bra jämt. Varför kan inte jag få bestämma?

Jag håller på att sticka en halsduk som den unga 25 åring jag är. Andra rastar hundar i parken, eller katter. Dricker öl och röker. Jag sitter på bänken och stickar med enorma stickor nr. 10. :) Det ser säkert lite roligt ut.

Jag stickar på spåran också. Turisterna skrattar åt mig. Jag undrar vad det är som de skrattar åt. Att jag inte är så otroligt bra på det? Eller att jag är för ung för att syssla med sånt? Borde jag vänta 20år innan det är okej.

Det är riktigt avkopplande ska jag be att få tala om. Och det blir ganska fint.

Nästa turist som skrattar ska jag säga "Vet ni, ni vet inte hurudana vintrar vi har här!  Det är bäst jag lägger på ett kål om den ska vara färdig innan vintern kommer".

Mina fruar är hemma, idag kokade jag kantarellsoppa åt ena. Magiskt gott med kantarell. Vi skulle gå på konsert men någon hade visst glömt att hon hade jobb. Oj då fick man springa till tåget. Springa till bussen. Åka buss med stress i halsen och lite Cocis och springa till jobbet.

Jag glömmer väldigt sällan när jag ska jobba eftersom jag är manisk med tider och att passa dem. Blir sjukt stressad av ansvar och måste därför ha koll på allt sånt.

Imorgon åker jag hem till de mina. Ska bli skönt jag ska sticka på tåget och vänta på att nån turist sätter sig och tittar konstigt på mig.

Den är grå om nån undrar, min halsduk alltså den har svarta ränder. Jag ska sy in knappar på de ställen där jag har tappat nån maska. :) Jag är ju inte den bästa handarbetaren i världen. Men ni skulle se mina virkningar det är något besynnerligt.

Fick en "lätt läst" instruktionsbok om virkning av min syster till födisen. Jag prövade länge och väl. Det skulle bli ett sött litet djur, lite som en nallebjörn. Det blev en daggmask istället. :) Så bra är jag på att virka. Eller att följa instruktioner.

Hade idétorka på rubriksfronten.

Idag flyttar Jenny in det blir roligt. Mia kommer hem. Det känns konstigt att ha 3 rum och kök ensam. Inte för att jag huserar i alla rummen men ändå.

Det här med arbete. Ja det finns många orsaker till att jobba. Om inte annat så för pengarna. Det är väl en bra orsak att orka gå dit, behöver inte ta det så hårt. Men tyvärr är jag inte gjord av stål.

Det finns ingen pedagogik att följa. Ingen psykologisk teori vi ska tillämpa heller. Alla gör på olika sätt och ibland funkar det, ibland inte alls.Kanske jag ska bara välja en och hålla mig till den oavsett om det funkar eller inte.

Man behöver inte självförverkliga sig genom sitt jobb. Jag tycker det är en ganska sund idé. Men i dagens era ska man visst självförverkliga sig genom allt. Jag tänker sluta att självförverkliga mig helt och hållet ett tag.

Allt måste inte vara genomtänkt och idealiskt. Pusselbitarna kan falla på plats ändå.

Jag har handlat böcker. Det är så tyst vid postkontoret på morgonen. Jag tycker det är förfärligt underbart. Tystnad är vacker.

En svensk frågade mig på min fest "Finns konceptet pinsam tystnad i Finland?"
Jag skrattade och sa. Jo klart. Men det är mera en bra sak om man kan vara tyst med någon. Då är man bekväm med tystnaden också.


Finland är ganska skönt.



 

Skeppsbruten på en öde ö försmäktar jag på mitt jobb utan snus och kaffe i 80 dagar. Känns det som. Men jag snusar ju inte. :)

He smakar trä. Inte snus utan att vara skeppsbruten och rädda sjunkande skepp.
Jag tycker inte om det här. Jag vill ha det harmoniskt och lugnt. Inget strul.

Inte fullt med saker som ingen tar tag i. Saker som inte fungerar för att hela social och hälsovården håller på att stagnera i det här landet. Men ändå har vi det bäst i världen. Nehe det tror jag inte på.

Alla är sjuka och ingen vill ta ansvar. Men jag är frisk och går inte hem fast jag borde. Men jag vill inte det här. Nu är det inte roligt längre.Och handledare ska jag minsann vara också. Min studerande får nog höra hur komplex allting är och svårt, galet och icke fungerande.

Människor är människor och människor är svåra, känsliga och ibland undrar jag om man skulle få välja att vara något annat? Hundar verkar ha det ganska bra. Människor plockar upp deras skit.

Kanske jag borde ha blivit djurskötare och flyttat till svenska Lappland då jag var 15. Det var nog ingen dålig idé.

Jag har huvudvärk för tredje dagen och håller på att bli en bitter gammal kärring.

Hur ska man förstå/stödja de som inte kan uttrycka sig med ord. Hur ska man förstå och inge hopp åt de som har få valmöjligheter i livet. Hur ska man anpassa sig att sköta vuxna med vuxna behov med barnets logik.

Jag vet inte, jag vet inte, jag vet inte.

Att vara vårdare är att ha 6 olika roller i en och samma. För ingen kan bemötas på samma sätt som någon annan. Hur ska man minnas hur man ska bete sig med alla olika för att få det att fungera.

JA det ser lätt ut på ytan. Vi lagar ju middag och dammsuger lite. Det är väl inte så himla svårt. Nej det är det inte. Men allt det andra är svårt, svårt att förstå.

Dom säljer Sugar paste på Tiimari. Sugar paste är det bästa massan i hela världen att laga rosor och dekoration blommor till tårtor av ska jag be att få tala om.

Igår gick jag bara in till Tiimari och kunde inte tro mina ögon. Det röda var så rött och det pastelliga så pastelligt. Egentligen blev jag lite orolig. Kanske bagerierna borde få panta på det här under ämnet de kommit på. Men nu säljs det på TIIMARI! Ve och fasa. Men det betyder ju att jag har tillgång till det. Så det är nog en bra sak.

Men jag blev orolig tänk om alla börjar kunna göra fint nu. Inte bara vanliga husmoders dekorationer med fult strössel från K-market. Ja så egoistisk är jag. Det är VÅRT det hemliga konditor sällskapets hemligheter.

Jag stodd mest där och petade på paketet och funderade vilken färg som ska passa bäst till Jens och Veras tårta.

De ska få vitchoklad&mangomousse tårta. Nu sitter jag mest och doodlar på hur den ska se ut och undrar vad jag/vi ska dekorera kanterna med.

Jag är världens största tårtnörd. :) Det ska ta en liten evighet då är de så mycket roligare på dagen D. Ska pröva receptet någon dag snart. Efter att jag planerat kantdekoren i ännu sisådär 12h. Meri ska få en födis tårta fö nån måste ju äta upp den.

Varför kan jag inte ha 12 tårtbarn. De kunde vara små troll som bor under min säng som jag får mata med tårta 2-3ggr/vecka så att de hålls. Annars skulle de inte göra något väsen av sig. Bara om de inte får tårta. Då blir de visst arga.

Nu svävar jag ut igen...

Bokmalsklubben rapporterar. Jag har avsagt min tv-licens eftersom TV:n bara samlar damm och inte hinner jag titta på den heller. Enda programmet jag någonin ser på är talkshows som Ellen eller Oprah. Min tv har inte visat Oprah nångång ännu bara Ellen. Jag hinner titta på Ellen på jobbet om jag hinner alls.

Nu har jag hittat efterföljaren till En blomma i Afrikas Öken. Den va på rea på Adlibris bara ropade på att jag sku klicka på flicken.Men det var inte den boken jag sku skriva om. Jag slukade en bok på ett dygn. JA den var överdrivet filosofisk och psykologisk och allt som jag önskade. Den innehöll massor av trevliga exempel på vad författaren egentligen menade.

Maria Schense skrev ett trevligt kapitel om frivillighet.

Två kvinnor var ute på isen och skrinnade den ena älskade att skrinna, ja hon skrinnade snabbt snabbt, fort och långt. Så långt att hon snart kom fram till ett ställe som var ganska strömt och PLASK dit for hon, ner i det isandet vattnet. Ensam utelämnad och i chocktillstånd. Hennes vännina fick upp henne ur vattnet men hon var traumatiserad såklart. Flera veckor ja månader framöver.

Hennes vännina som hade räddat henne fick en liten inspirationsidé av hennes ofrivilliga vakbadande. Hon gick och anmälde sig till vinterbad. Något som hon aldrig skulle ha tänkt tanken på före denna händelse.

Hon ringde senare upp sin vän som hade fallit igenom isen och berättade om sina nya upptäckt. Vinterbadandet hade blivit hennes roligaste hobby och hade fått henne att träffa nya människor. Samt att det isande vattnet fick henne att känna sig pånyttfödd varje gång hon doppade tårna i det.

Hennes vännina förstodd inte det roliga i det här. Hon hade ännu en chock av att plaska i isvatten ensam och utelämnad med tunga blöta kläder.

Men om man frivilligt går i en isvak kan det vara ett glädjeämne. Författaren ville att hennes läsare skulle förstå vikten av frivillighet. Gör man något av eget bevåg är det roligt, tvingas man till det blir det tungt hemskt och jobbigt.

Hon tyckte även att människor skulle sluta klaga. Det mesta man gör, gör man frivilligt.
Så många människor säger "men man måste ju". Nej man måste nog ingenting man väljer det själv. Ofta får man sig att tro man att man måste massa saker,  fast ingen egentligen har krävt något.

Sluta måsta, börja vilja istället.

http://www.youtube.com/watch?v=V1bFr2SWP1I&feature=av2n

Hans BMI är knappast på någon idealisk nivå. Men det ser han ut att strunta i. Jag tror han fattat vad det går ut på livet. Vi har ganska mycket att lära oss.

Läste just ut Waris Dirie En blomma i Afrikas öken. Enastående! Den borde alla läsa.

En somalisk nomad vet vad det går ju på att svälta mellan varven. Hon skriver att sorgligt många i västvärlden fokuserar sig på att inte äta. På andra sidan jorden kämpar folk för att få tag i mat här betalar vi för att gå ner i vikt.

Paradoxalt.

Hade ingen direkt lust att åka. Men har man bokat biljett och meddelat folk att man kommer så åker man. Kan inte avboka en 200euros biljett bara för att man inte för stunden har lust, för att man är lite asocial och trög eller nått. Sen blev det bästa semester någonsin. Tänk vad man kan missa om man alltid går på första känslan man har. Känslor ändrar ju så lätt. Man kan ganska långt välja och hålla sig till ett val och tänka på att det var ett bra beslut då det togs.

Vi såg mycket konst hade mysiga frukostar med äkta espresso och skummad mjölk. Åt äckligt vitt bröd med konstiga pålägg. Men som den finska kärring jag är hade jag med Ruisleipä som jag åt för att må bra. :) Hahaa. Im getting old. Hallå det är sånt tanter gör då de åker till södern. Tar med finsk mat för inget annat duger.

Anyway nog åt jag deras jordnötsmör och det var snuskigt gott så nu har jag doppat alla möjliga ting i det. Köpte hem en burk. Gott att sätta i pasta och man kan doppa morot i det också. Det är alltså en NÖT kräm. Inte en chokladkräm som de säljer här i Finland. Viss skillnad. Fast de även sätter strössel på sitt bröd och sylter och chokladmömmö. Men då blir det ju en bulle mittiallt inte en bra frukost.

En fet katt bodde på matbordet. Bo-Bo var överviktigt och lite asocial. Men sista nätterna sov han med mig och tog upp halva sängen. Han ville helst sova på fötterna så jag inte kunde flytta mig eller bredvid mitt huvud. Troligen för han va så tjock att han inte rymdes någon annanstans. :)

Bobo hade a bathroom som jag kallade det. Alltså en kattbur som de fyllt med sand där han gjorde sina bestyr. Eftersom jag kallade det bathroom så fanns det även ett fantasi badkar där och dusch. Bobo bor i lyx. Men det var himla smart att det fanns tak på hans lilla bathroom. Så såg man inga spillningar :)

Vi besökte Rembrandt museumet och Van Gogh samt historiska museét. Gick på ett beachparty med Svensk DJ :) Dom var bra. Väldigt bra stämning. Man kanske tror att allt ska vara obehagligt för att "alla är höga". Alla är nog inte höga och det bra mycket lugnare att folk är höga än att folk är fulla som kajor.

Fulla människor är faktiskt snuskiga och skrikiga. Höga människor lämnar en  ialla fall ifred inte gormar och svär. Sitter mera och lullar i sin egna lilla vrå. Måste säga att jag föredrar det framför att det stöter på en och spyr i nån vrå.

Man får lära sig att inte bry sig så hårt. Alla måste ansvara för sig själv. Man kan inte ha empati för precis alla jordens invånare. Ja vi besökte Red Light district såg en del horor. Jag tycker inte synd om dem. Kanske har de lite problem, kommer från dåliga förhållanden. Eller så tycker dom bara att det är ett okej jobb. Bra betalt eller något. Jag vet inte. Men de har ju valt det i alla fall. Eller så har de blivit tvingade till det. Men jag det tror jag inte är så vanligt där i alla fall. Men det tjänar nog ingen någon nytta att tycka synd om dem. Inte nån annan heller.

Horar de så horar de. De horar av någon orsak antagligen pengarna. 50euro/kvart är väl inte så pjåkigt men inte så mycket heller med tanke på vad de gör under den kvarten. Men för alla kanske inte det betyder så mycket. Eller någonting alls. Alla har ju sitt bagage att bära på. Alla blir kanske inte moraliserade att anse att den handlingarna är meningsfulla eller fina. Torftligt ja, men va kan man.

De ansvarar också för sina liv och bara de kan ändra sin livsstil, men alla vill inte.

Det är så hett och man hinner inte med allt man vill. Men man hinner iallafall med något man vill.

Jag tycker inte om tidsaspekten. Har säkert nämnt det tidigare. Tid är något flytande som inte borde mätas. Hur viktigt är alla sekunder egentligen? Viktigaste är väl vad som egentligen blir gjort sist och slutligen.

Det man riktigt vill. När det händer är nog inte så viktigt. Fast det är väldigt viktigt att hinna njuta av det man vill också. Annars blir det liksom lönlöst. Man kan inte stressa sig igenom allt, då hinner man inte njuta av att gå barfota som Ernst säkert skulle säga.

Idag åt jag fisksoppa hos min systers vid hennes sommarstuga. Det var roligt, vi diskuterade böcker livet och allt annat under himlen. Det var en rolig dag.

Ta vara på era syskon de är ju vänner som är mitt framför näsan på er. Som livet bara tilldelat er. Lär känna dem om ni inte känner dem annars missar ni nog något.